Sidhuvudbild

Tankar

Denna sida är tänkt för den som vill skriva om något man tänkt på, gärna positivt och uppbyggande, som man vill delge sina medmänniskor. Sidan är inte avsedd för diskussioner i olika ämnen.

Vill du lämna ett bidrag till sidan så skriv texten och skicka den till adressen: tankar@trosalundskyrkan.se

så tas den om hand av redaktören för sidan. Bidrag måste vara försett med avsändare som kan identifieras men texten kan undertecknas med en signatur för publiceringen.

Trosalundskyrkan förbehåller sig rätten att refusera bidrag som inte överensstämmer med församlingens grundtankar och policy för publicering. För att kunna informera bidragets avsändare om ev. problem så behövs en avsändaradress.

före facebook

Hur delgav vännerna sina tankar och förehavanden för 100 år sedan? Jag har i min ägo en del brev efter min mamma, som jag kom att titta i för en tid sedan….Det var så intressant tyckte jag så jag vill gärna dela med mig ett av dem (mamma vår då 30 år). Det kanske blir lite långt, men de ville ju så gärna berätta så mycket som möjligt i sina brev. Portot 5 öre. Telefon var ej till för dem.

”Stora Djulö 24/7 1915
Frid i Herren kära Anna. Jesaja 12:2-3. Tack så innerligt för ditt kära brev. Jag har tänkt på dej så mycket och undrar hur det nu känns? Du var alldeles nyss ditkommen när du skrev. Det har kunnat förändras mycket på en månad som jag tror det är sen jag fick ditt brev. Jag skall väl tala om hur jag haft det. Jo jag är nyss hitkommen jag kom i söndagskväll och har haft 5 veckor här. Min fritid började så jag blev ledig till den 11 juni och så hade jag en månad som du vet var bestämd. På lördagen när jag stod färdig att resa sjuknade min lilla pappa så väldigt. Min bror och jag och även pappa trodde att han skulle dö. Jag fick efter svår kamp nåd att överlämna honom i Herrens hand och han fick göra som han ville. Jag fick denna gång behålla honom i livet Gud vare tack. Jag skrev och bad få stanna hemma en vecka till och det fick jag ju när så var. Men sista veckan var nästan lika lång som hela månaden. Nu är jag lyckligt här igen och kokerskan har ledigt. Vi har bara HENNES NÅD som herrskap men det är 8 stycken i köket så köksan har ett jämt bestyr. Jo jag ville gärna nämna något om min tid hemma. Först reste jag med Kand i bil till Thorshag Åby till farbror och faster sedan till en gammal kamrat som gift sig och bor i Linghem intill Linköping där råkades Ernst och jag, ”du vet den där lilla Gudfruktiga pojken”, sedan reste jag hem och där var en serie möten anordnade och jag fick då tillfälle att vara med. Det var dyrbara möten och även sedan har vi haft sommarkonferensen. Det var så kärt att träffa de gamla troende vännerna sen väckelsetiden de var lyckliga och glada. Under midsommaren var jag som du kanske minns bortbjuden till Anna och Einar. Det blev verkligen av och där var förfärligt roligt. Jag blev ju så kärleksfullt bemött av dem alla. Ernst hade ledigt och var hemma med. Det var stora möten, missionsmöten anordnade på midsommaraftonen och midsommardagen var ungdomsföreningen och vi åkte häst och vurse``en och en halv timma Det var så härligt väder hela dagen och jag njöt så mycket i det kära hemmet. Jag cyklade på midsommaraftonen på morgonen den 7 fjärding långa vägen men det gick så bra, Ernst mötte mig på halva vägen. På lördagen efter måste jag ge mig iväg ty en faster och farbror och även kusin skulle komma och kom också. Vi reste från Häfla då på morgonen kl.6 och Ernst följde med på båten till Strångsjö. Båten går från Häfla-Ändebol till Strångsjö. Hela huset måste upp för min skull. Vi gick upp kl.5 men det var en härlig morgontur vi fick så kom jag hem på em, naturligtvis inte vilad utan trött och förbi efter allt. Men roligt att minnas en resa till Häfla i verkligheten. Men så har nu min fritid förgått och vännerna tyckte de ej fått nog ändå. Pappa tyckte det var tråkigt när jag reste. Ty han hade så skönt när han fick lämna bestyren till mig. Hur har du haft det kära Anna? Något ledigt har du förståss inte haft, men kan du ej taga någon tid i höst iställe. Jag har haft det så gott nu ty jag har känt mig så oberoende. Jag har bestämt mig att inte stanna hos gumman längre än till hösten. Min ansökan till B,B hann jag ej få i ordning till sista juni och därför får jag låta vara tills i december om Gud då vill. Men jag var hos min skollärare ett tag det var intressant för mig. Hur har du det med din Johan. Jag förstår att ni råkats och samspråkat flera gånger. Gud give dig mycket nåd och kraft. Jag har skrivit till kretsen och fått svar av Emma Eriksson Storg. Och så har jag haft brev från ”Petrina” ett långt ett hon sände ett blixtkort där hon spela fiol. Jag skall väl besvara det men jag vet knappt vad jag skall skriva till henne vi hade ju inte samspråkat men försöker väl få ihop några ord ändå. Från Axelina har jag haft brev men ej från Ester A är ju hemma hos sin mamma och mår gott. Ja det borde vara nog nu med ett så pass långt brev. Hoppas att du skriver något mera under sommarens lopp. Gud välsigne dig jag ber för dej
Innerliga fridshälsningar från din väninna Teckla.”

Så annorlunda än vår tids samtal. Några korta rader via datorn får för det mesta räcka. Vi talar mycket om att bry oss om varann. Tänk om vi skulle ta fram papper och penna och skriva och berätta lite för dem som ej har datorer, inte hör i telefon eller orkar vara med i gemenskapen längre. För visst är det väl fortfarande roligt med ett brev eller kort inte bara till jul eller födelsedagen. Behöver inte vara så här långt men en liten hälsning i alla fall. Och tänk på ingen kan ta fram våra datorer och läsa i dem om hundra år. Men ett brev eller kort kanske.

Det var några tankar så här i vårtid från RUT
April 2015

Det ena goda förskjuter inte det andra

Under det gångna året har jag tacksamt noterat att TV sänder en Gudstjänst varje söndagsförmiddag. Eftersom sändningstiden är kl 10.00 hinner vi se det mesta innan vi, om vi har möjlighet, beger oss till vår egen lilla kyrka, Trosalundskyrkan.
Sändningarna har varierat från svenska kyrkan och de flesta frikyrkosamfunden, ett stort utbud alltså från hela vårt land. Mycket sång och fin musik med stora körer i olika åldrar, personliga vittnesbörd och goda predikningar och kyrkbänkarna fullsatta av åhörare. Allt mycket välregistrerat och fint. Väl värt att se och lyssna till om man inte har andra möjligheter att deltaga i någon Gudstjänst. Några av de sista sändningarna på året var från Hillsong Stockholm. Hade aldrig hört talas om dem så det blev intressant. Ett par tusen, mest ungdomar, var samlade. Musiker och sångare i bästa artiststil inspirerade publiken till en fantastisk lovsång, strålkastarna svepte över scenen i olika färgsättningar, allt på engelska utom en god predikan på svenska. Det mesta påminde om en välarrangerad musikfestival. Nåja det är bra med mångfald inom alla områden även bland kyrkorna.
Så var det dags att åka till vår egen Gudstjänst. Jag fick omedelbart stryka två nollor på publiksiffran från TV-utsändningen. Medverkade gjorde Musikkapellet och Mixtetten, sex trogna medlemmar, åldersmässigt 70-85 år – instrumentalt piano, trumpet, två fioler samt kvartettsång och en god predikan. HÄR kändes det skönt få sitta ned och ta del av den enkla varma atmosfären, känna gemenskap med de närvarande och fylla själen med näring för den kommande veckan. Men jag önskar av hela mitt hjärta att kyrkan skall fyllas av många åhörare, gamla, unga och barn. Vi kan inte erbjuda stora fina arrangemang men vi kan erbjuda en enkel god gemenskap. Tack ni som trots hög ålder fortsätter att spela och sjunga till Guds ära och ge oss som lyssnare glädje av det ni förmedlar.
Förra året ringde 80 000 till jourhavande präst för samtal. De flesta på grund av ensamhet och utanförskap. Kanske finns du här som inte varit inom vår kyrkas portar. Ta mod till dig och kanske av ren nyfikenhet kolla vad som erbjudes av olika aktiviteter och gemenskap, kanske något kan vara intressant. Eller kanske du finns som har eller haft en personlig relation till Gud men av någon anledning lämnat den. Till dig vill jag säga: kom igen. Herren behöver både unga och gamla i sin tjänst.
I 1 Korinterbrevet kap 3:7-9 står det ”Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få lön efter sitt arbete. Vi är ju Guds medhjälpare”.

Januari 2015
Rut