Sidhuvudbild

Frågor och Svar

Förnimmelse av Gud

Fråga: När man infinner sig i ett lugn och känner lycka och harmoni inombords är det kontakten med gud?
Vad vet man om onda och goda krafter?


Svar: Hej och tack för dina frågor!
Jag ser det som att dina frågor hänger ihop och ska försöka väva samman dem...

Ja, vad vet man om onda och goda krafter? Önskar så att vi kunde samtala mer om detta!
Bibeln, som är Guds ord, lär oss att vi ska pröva allt. Och hur gör man då det? Genom bön och samtal med Gud är det svar jag skulle vilja ge. Men jag tror även att vi ska pröva saker genom samtal med andra. Att liksom ”kolla av” vad det är man står inför eller upplever. Bibeln lär oss att vi ska pröva allt vi hör, om det verkligen kommer från Gud.

"Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen." (1 Joh. 4:1)

Ett annat sätt att verkligen se om det är gott är att ställa sig tre kontrollfrågor. Detta har varit ovärderligt för mig genom åren.

1. Är det kärleksfullt?
Vår Gud är godheten själv. Han vill oss ingenting ont och allt Han vill med oss kännetecknas av kärlek.

"Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom." (1 Joh 4:16)

2. Är det uppbyggande, uppmuntrande och ger det styrka?

"Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar." (1 Kor 14:3)

3. Ger det frid?
Som människa kan jag inte helt undvika stunder då jag saknar en inre frid. Detta innebär inte att Gud har försvunnit och tagit friden med sig. Tvärtom. Någonstans på vår livsväg kan vi ha gjort felaktiga val och därmed förlorat friden. Om detta kan vi tala med Gud, genom bön. Jag brukar tänka att när jag känner ett inre skav… då är det något annat än Gud som verkar, då har jag gått fel. För Gud är alltigenom kärleksfull och han tvingar oss aldrig på vägar som inte är bra för oss. När vi går med Gud, tillsammans med Honom, då råder harmoni.

"Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet." (Kol 3:15)

Jag tror att upplevelsen av Gud, kontakten med Honom, är högst individuell. Vi är ju bara människor och därmed unika i vår egen person. Därför kan det vara svårt att jämföra t ex frälsningsögonblick. Trots detta är det intressant att höra andra berätta och det är skönt att själv få tala om sina upplevelser. Att få vittna om kraften i Guds kärlek. Jag själv kommer från en icke religiös bakgrund och var därför helt ”fri” från andras inverkan gällande frälsningen. Jag visste helt enkelt inte mycket om Gud, kyrkans traditioner eller andliga upplevelser. Mitt första minne – vilket jag även räknar som mitt frälsningsögonblick – var just som du beskriver. Ett lugn, en lycka och en total harmoni. I den stunden fanns det bara jag och Gud. Svårt att förklara (som du kanske erfarit) men underbart att uppleva. Där och då var jag fullständigt hel. Jag tror att alla som upplevt detta ständigt strävar efter att komma tillbaka till den känslan. Känslan av helhet. Känslan av närheten till vår Skapare. Jag tror också att Gud har lagt ner denna strävan i alla människor. Att vi har ett hål inombords som bara väntar på att fyllas, av Honom och Hans överflödande kärlek.

/Malin

Hör Gud bön?

Fråga: Varför hör inte Jesus och hans fader våra böner när många sitter och ber om samma sak i flera dagar, När många ber om att någon ska klara sig och slutet blir en sån stor sorg för de drabbade och de som har engagerat sig i bön och hjälp. Finns det verkligen någon så som hör våra böner eller ska man be på ett speciellt set, själv har jag lärt mig att det är som att prata med någon bredvid sig. Men i denna stund tvivlar jag på att han hör våra böner.

Svar: Först av allt... det låter som om du går eller har gått igenom något oerhört svårt och jag hoppas att du har någon i din närhet som kan lyssna, hålla om och vara intill?

Jag har själv haft stunder då jag varit i intensiv bön gällande något akut. Vid flera av dessa tillfällen har jag inte upplevt något direkt bönesvar och det har stundom gjort mig både förtvivlad och förvirrad. Men Gud hör alltid våra böner. Alltid. Herren kan bara svara på tre sätt: ja, nej eller vänta. Jag upplever det som att vi människor har oerhört svårt att ta ett nej. Ännu svårare har vi med vårt tålamod, att acceptera väntan.

Givetvis vill vi inte förlora en människa som vi älskar. Så om den aktuella bönen innefattar en räddning för en sjuk människa och denne sedan avlider… då upplever vi det som om Herren inte hör vår bön. Att Han säger ”nej”. Men vi får inte glömma bort att vi är människor och enbart det. Vi kan omöjligt se hela bilden. Vi drunknar i våra känslor och sorgen äter upp oss. Det är, krasst sagt, inte lätt att se klart när ögonen förblindas av tårar. Men Gud ser allt. Han har den övergripande kontrollen i allas våra liv. Han ger oss inte alltid det vi begär och då finner jag en tröst i att tänka att jag inte har möjlighet att se hela bilden, den stora väven. Den ser bara Gud. Det är han som är den stora konstnären till bilden som bildar våra liv.

När vi ber så händer det att vi förväntar oss att få något tillbaka, en motprestation. Från Gud.
Problem uppstår i vårt inre när vi förutsätter att denna motprestation ska vara så som VI vill. Och vi vill att det sker snabbt! Gärna på en gång. Bönen blir lätt en Mc Donaldsbön där vi vill ha just det VI vill, serverat på en gång. Generellt så handlar böner om att vi vill HA något, inte GE något – nämligen oss själva, åt Gud. Genom att öppna oss för Honom så kan vi lära oss att ha förtröstan på att han vet vad som är bäst, vi lär oss tålamod och uthållighet. För många gånger kommer inte bönesvar i ett JA, inte heller i ett NEJ utan helt enkelt i ett vänta… då kan det svårt för nutidsmänniskan att finna fast mark att stå på.

Efter att jag själv fastnat i mänskliga bönebesvikelser vid flera tillfällen så tog jag mod (ja, man kan behöva träna sitt mod gällande överlämnande till Gud!) till mig och avslutade mina böner med ett ”Ske din vilja”… Det gjorde saker med mig, att få be så, att få överlämna mig och mitt helt och hållet i Herrens händer.

Ett annat sätt att tänka och träna, när man uppfattar det som att Gud inte hör bön, kan vara ”är det jag som inte hör Herrens svar”?
I mitt vardagsliv har jag omsorg över flera barn. Jag vill deras bästa och jag leder dem i deras utveckling. De vill ha saker av mig (tröst, råd, samtal etc) och jag svarar oftast på dessa krav helt konkret. Ibland får de dock svar som de inte vill acceptera och då är det som om deras öron stängs för mina ord. De vill inte acceptera det svar jag ger dem helt enkelt. Jag älskar dessa ungar högt och innerligt, vet vad som är bäst för dem och jag ser - genom min ålder - en större bild än de gör. Jag ger alltså inte mina barn allt de begär. Likadant är det med vår himmelske fader.

Vår Gud är en tyst Gud på så sätt att han inte svarar oss på de sätt som vi människor är vana att samtala på. Så jag tycker du gör helt rätt i att be som att du pratar med någon intill dig men jag förstår samtidigt att du tvivlar, det är precis så det är att vara människa.

Mina varmaste tankar och böner till dig!

/Malin

Hopplöshet och rädsla

Fråga: Vad gör man när hopplösheten, ångesten och rädslan kommer över en? När man äntligen ser att det blir bättre och ljusare för att sen åter ramla ner i mörker och hopplöshet. När det finns människor om kring en som inger hopp, men en annan slår bort det och man hamnar åter i ovissheten. Hur ska man kunna komma till ro och känna glädje när man hela tiden svävar mellan hopp och förtvivlan?

Svar: Hej och tack för din fråga – som jag så innerligt väl känner igen mig i!

Ja, vad gör man när hopplösheten kommer över en?
Hur ska man hantera den bottenlösa rädslan? Var ska man ta vägen när ångesten rider en?

Det korta svaret kan vara: sitt still i båten, vänd dig till Gud.
Det längre svaret kan vara:
Jesus stillar stormen!

Att lägga sin tillit hos och på andra människor kanske inte alltid är rätt?
Ovisshet är något som vi människor måste lära oss leva med. I alla fall när det gäller det jordliga livet och den dagliga vardagen. Men vi kan vara förvissade om en sak: nåden - dvs att vi får fullständig förlåtelse om vi överlämnar oss till Jesus Kristus. Att det är via Honom vi kan och får ha en relation med Gud. I den relationen finns ingen ovisshet, ingen ångest, rädsla. Den relationen är helt befriad från svek och misstro.

Att känna hopp och förtvivlan är en del av att vara människa. Allt kan tyckas vara svart eller vitt, upp eller ner, ljust eller mörkt.
Gud satte oss till det här livet att leva - med allt vad det innebär.
Vad vi gör med det här livet måste vara vår gåva tillbaka till Gud.
Mitt i stormen får vi inte heller glömma att vi har möjlighet att söka professionell hjälp inom vården. Precis som vi kan söka läkare vid fysisk sjukdom.

När jag har haft tunga stunder så har jag blivit hjälpt av att läsa Bibeln. En bok i Bibeln som har varit till stor hjälp för mig i mitt mörker är Jobs bok. Här får vi möta en man som har det så oerhört svårt och jag kan spegla mig i hans kval. Job frågar varför han drabbas av all den olycka som lagts på honom och hans vänner menar att det måste bero på att Job är en syndare. Tillsammans försöker de lösa lidandets gåta.

Job själv kan inte acceptera detta svar om synd då han ser sig som fullständigt rättfärdig. Job inser till sist att Gud är så oerhört mycket större än han kan förstå och ta in – att Han ser hela bilden, mer än vi människor klarar av att överblicka och detta gör att Job trots (eller tack vare?) sin totala misär faktiskt vägrar att ge upp sin tro på den Gud som förlöser oss och vars enda mål är att göra oss människor till Hans avbild.

Jag talar så gärna mer om detta med dig, om du vill! Återkom om du vill.
Jag önskar dig Guds underbara frid!

/Malin