Frågor och Svar

VAD HÄNDER SEN?

Varför och varför flera gånger om.
Vårt barnbarn begick självmord. Vad finns för tankar innan en människa gör så? En präst skrev om det att nu har hon mött Jesus på en grön äng och får vila där, han kände henne. Tror ni att jag som är hennes farfar får jag möta henne en gång?

Svar:
Just där du befinner dig nu kan det ibland kännas som om inga ord kan skänka tröst. Det är som om man inte är mottaglig för tröst när sorgen river i ens kropp. Jag tror att man måste få vara där en stund. Få känna den ofattbara smärtan som en förlust av en älskad innebär.
Så om mina ord till dig inte landar just nu, låt det bara vara så. Kanske kan du gå tillbaka om en tid och läsa detta på nytt.

I vårt samhälle är sorg något som är svårt att tala om. Än svårare blir det om en människa avlidit genom självmord. Då uppstår så många frågor hos oss som blir kvar. Frågor som aldrig kommer att få ett svar. Alla de där obesvarade frågorna gör att vi har svårt att komma vidare. Vi behöver få älta om och om igen. Och vi behöver få göra det med människor som orkar lyssna. Även när en längre tid har passerat. Sorgen ändrar skepnad bara genom att tiden går. Den finns alltid kvar men den förändras. Där du befinner dig idag är det svårt att se att det kanske kommer en dag då man når en slags acceptans inför det som har skett. Men det är många som faktiskt kommer dit. Tro mig.

När det gäller din fråga om hur en människa med suicidala tankar tänker så kan jag inte riktigt svara på detta. Det finns forskning som visar att många av dessa människor faktiskt når ett stort lugn när de så att säga har bestämt sig. För egen del har det hjälpt mig i min sorg att veta att min anhörig kanske hade ett lugn, en slags inre ro, inför det som sedan hände.
Det förändrar ju inte på något sätt min sorg men blir ett sätt för mig att härda ut när mitt inre är ett kaos av känslor.

Jag är övertygad om att du kommer att möta ditt barnbarn en gång. Jag tror att döden och det som sker efter den är bortom vår fattningsförmåga. Ingen av oss kan idag veta vad som väntar oss efter livets slut men jag litar på att det som Bibeln lär ut är sant - att döden innebär en övergång till något annat, en gemenskap med Gud. I Bibeln beskrivs detta väldigt mycket i bilder men jag brukar vila i just ordet "gemenskap". Det innebär att vi inte är ensamma. Aldrig någonsin mer. Vi har denna gemenskap med Gud i livet och den fortsätter efter döden.

Ditt barnbarns död innebär stor sorg för dig. Jag hoppas att hennes jordliga existens en dag ska bli ett tacksägelseämne i ditt hjärta. Jag tänker att du och ditt barnbarn redan har delat en del utav himmelen - här på jorden. I hela den fantastiskt vackra skapelsen med hav och sjöar, med djupa skogar, i goa skratt och underfundiga leenden, i en nära gemenskap. Hur ert nästa möte kommer att se ut klarar jag inte riktigt av att tänka ut, just på grund av det tillkortakommande jag har bara genom att vara människa...

Jag kan rekommendera anhörigföreningen SPES (http://www.spes.nu) om du känner att du vill tala med andra medmänniskor som upplevt det du gjort. Inom den föreningens ramar kan man även engagera sig för att preventera suicidrisk hos t ex ungdomar. Självmord är idag den allra största dödsorsaken bland unga människor och här har vi alla ett ansvar. Genom att öppet tala om det.

Vill du så samtalar vi vidare om detta.
Du finns med i mina böner.

/Malin, Trosalundskyrkan

BARN

Fråga:Har under barnens uppväxt försökt få dem förstå att den kristna tron är det enda som håller i livets alla förhållanden, men tyvärr har ingen av dem tagit fasta på detta utan lever sina liv långt från de kristna värderingarna Vad har jag gjort för fel ?
\"Besviken mamma"

Svar:
Jag anser att tro är en personlig erfarenhet av Gud och att vi alla har möjlighet att växa i (och in i!) vår tro.

Precis som i det verkliga livet behöver vi engagera oss i våra relationer. De sker liksom inte "av sig själv". Sanna, djupa och goda relationer kräver att vi engagerar oss. Att vi ger av oss själva och att vi tillåter vår motpart att ta plats i vårt hjärta. Likadant är det med Gud. Vi måste tillåta (och bereda plats) för Gud och tron i våra hjärtan - och vi måste jobba på relationen. Det är i det där jobbandet som relationen djupnar och stärks.

Som förälder kan vi bara visa på Kristus och vara goda exempel för våra barn och ständigt be för dem. Att stå för den väg vi har valt. Det går inte att "tvinga" någon till en relation med Kristus. Det är en relation som måste få växa fram med hjälpa av nåden.

Jag vet inte om det lättar lite för dig att veta att jag, som aktivt troende och pastorskandidat, har barn som inte är troende eller går till kyrkan. Men jag står fast i min tro och försöker i allt peka på den sanna vägen. Jag ser det helt enkelt som att jag ger dem en fin gåva, ett paket. Sen är det barnen som måste öppna paketet och förstå hur vackert innehållet är. Kanske gör de inte det just nu och kanske tar det lång tid. Men jag är fullt övertygad om att de, när Anden får verka i dem, kommer att förstå djupet och vidden av Guds kärlek.

Så fortsätt att vara det goda exemplet för kristen tro. Det är vad du kan göra.
Jag ber för dig och dina barn och jag önskar dig ett välsignat år!

/Malin, Trosalundskyrkan

GUDSTJÄNSTER

Fråga:
Jag undrar varför ni i Trosalundskyrkan inte har lite häftigare träffar precis som svenska kyrkan har med jazzgrupper och popsångare ståuppcomiker aha-gudstjänster discokvällar och sådana program att bara sjunga psalmer och prata om gud kan väl inte locka någon större publik och det måste väl bli långtråkigt i längden för alla. Undrar
\"livsnjutare"

Svar:
Alla församlingar är en produkt av de medlemmar den hyser. Trosalundskyrkan har en mycket lång tradition som församling i Trosa. Kyrkans aktiviteter speglar i mycket dess medlemmar.
Om man skulle utgå från din fråga så kan man då göra tolkningen att Trosalundskyrkan skulle vara långtråkig... Så tycker inte jag att vår församling är. Tvärtom. Med tanke på att vi har många äldre medlemmar, som alla kan psalmerna från barnsben, så sjunger vi både högt och lågt vid våra sammankomster men kanske med fokus på de gamla traditionella sångerna.

Jag vill likna församlingen vid en familj. Den genomgår många olika skeden över tid. Jag har en önskan om att vi, du och jag, kan träffas och samtala om detta på ett mer privat plan. Att jag får förklara att den kyrka som har kommit att bli min familj och mitt hem inte på något sätt är tråkig. Den är trygg och stabil - just som jag vill att en familjegemenskap ska vara. I min egen, fysiska och biologiska familj, så har vi saker som sker i vardagen. Vi gör läxor, tvättar, lagar mat, umgås etc utan att för den delen göra det under en discoboll eller med punchlines via en komiker. Det är helt enkelt en trygg grund vi står på. Likadant är det alltså i min församling. Tråkig? Ja, om trygghet är tråkig. Men så kommer då tillfällen då det händer mer i min biologiska familj. Det kan vara födelsedagskalas, sommarsemester eller julfirande. DÅ händer det saker vill jag lova! Då går vi lite längre, kliver över våra vardagströsklar och tempot är helt klart lite annorlunda. Så sker även i Trosalundskyrkan med jämna mellanrum. Vi har musikkvällar om sommaren, grillträffar i vår scoutstuga om sommaren och mycket, mycket mer.

Om du skulle vara gäst i mitt hem skulle jag göra allt för att välkomna dig. Få dig att känna dig trygg. Jag skulle se till att jag fick tid för att se dig i ögonen när vi samtalade. Jag skulle inte sätta på musik på hög volym och dämpa belysningen så att du inte ser den middag vi eventuellt delar. För mig är mötet med dig det viktiga – inte det runt omkring. Likadant ser jag på min kyrka.

Som kyrka kan man alltså välja lite olika vägar att gå, när det gäller att presentera sin gemenskap...

Gemensamt för alla kyrkor är att vi tar missionsbefallningen på allvar (Matt 28:19-20)). Det som skiljer oss åt är hur vi tolkar denna befallning. Säger Jesus att vi ska ha disco i våra kyrkor? Ber han oss att boka ståuppare? Jag har inte hittat en sådan tolkning. Det jag ser är att Jesus säger "gå därför ut och gör alla folk till lärjungar..." och (och denna är viktig): Matt 22: 37-39 - "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv"... det dubbla kärleksbudskapet! Detta är, för mig, det centrala i Jesus budskap till oss. I min värld är det så att om jag vill att mina barn ska gå på disco (vilket de absolut får och gör!) så är det inte i kyrkans värld de ska uppleva detta. Där är jag benhård! Jag vill att min församling ska föra fram budskapet om att Jesus Kristus vill ha en relation med alla. Att han vill möta alla människor just där de står för stunden. DET är det viktiga, enligt mig. Inte att förpacka detta budskap (evangelium) i poppiga paket med fräsiga snören.

I Trosalundskyrkan pratar vi kontinuerligt om vad vi kan göra, som församling, för att möta de människor som kanske upplever att vi har höga trösklar in till vår gemenskap. Vi är faktiskt villiga att göra ganska mycket, men inte på något sätt dölja det vi står för. Vid våra gudstjänster blandar vi traditionella sånger med de mer moderna lovsångerna. Jag gillar själv de mer "poppiga" varianterna men jag vill också ta hänsyn till dem som inte gör detta. Jag tror på devisen att "vi gillar olika" och att vi hela tiden måste visa hänsyn till andra. Vid de tillfällen jag predikar så talar jag alltid om Gud. Något annat skulle vara otänkbart för mig! Det är Hans nåd som gör att jag överhuvudtaget har en kyrka att gå till. Att ha en sammankomst utan att ära den Gud som jag älskar skulle vara otänkbart för mig. Därför talar jag alltså om Gud när jag tjänar i kyrkan. Andra gör på annat sätt.

Du får gärna maila mig om du har fler frågor.

Malin (pratamedmalin@gmail.com)/ Trosalundskyrkan

OASEN

Fråga:
Har noterat att ni i er kyrka en del söndagar har någon samling som kallas Oasen, med inriktning på förbön, meditation och nattvard. Är detta ämnat endast för kyrkans medlemmar? Om vem som helst kan delta skulle jag gärna vilja få beskrivet hur samlingen fungerar hur den är utformad.
Jag är inte så kyrkvan vet mycket lite hur förbön fungerar och nattvard är väl bara för medlemmar. Tacksam för en enkel och begriplig beskrivning.
\"Intresserad"

Svar:
Oasen, som det står på vår hemsida är en samling med inriktning på förbön, meditation och nattvard. Det innebär att alla som vill delta i gudstjänsten och nattvarden får en sådan möjlighet.

Till skillnad från ”vanliga” gudstjänster har man vid dessa gudstjänster en stund av meditation eller tyst bön till svag, stilla musik. Man kan då även skriva ett böne- eller tacksägelseämne på en lapp. Lappen kan man gå fram och lägga i en korg och i samband med detta även tända ett ljus om man så önskar. Efter nattvarden, som kommer efter meditationsstunden, har man förbön då man ber eller tackar för varje ämne på lapparna. Ovikta lappar läser man upp och ber/tackar för det angivna ämnet. Hopvikta lappar läses inte upp men man ber för de ämnen som står på lapparna utan att någon vet deras innehåll. Gud ser både lappens och vårt hjärtas innehåll och kan svara på våra böner. Observera att alla är välkomna till nattvarden. Vill man ta emot nattvarden så betyder den säkert något för den som får den.

Vi avslutar gudstjänsten med välsignelse och någon sång.

Trosalundskyrkan

FRÄLST

Fråga:
När ni pratar om att man ska bli frälst, vad betyder det?

Svar:
Frälst betyder räddning och befrielse.

När Jesus säger att ni blir frälsta menar han att vi blir befriade från den eviga domen.

Vi människor är syndare från första början, då Eva och Adam misstrodde Gud och lade början till syndafallet. Vår mänskliga natur kan inte klara av att vara utan synd och därför har Gud sänt sin son för att rädda oss från det onda.
Johannes 3:16-17 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.”

För att blir räddad eller frälst ska man också tro att Jesus är Guds son.
Romarbrevet 10:9-10 ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.”

Trosalundskyrkan